Arkeologi

Strax efter man tagit sig ner för det obeskrivligt vackra landskapet längs Ngorongoro Highlands' nordvästra kant, längs vägen mot Serengeti, leder en avtagsväg norrut till en mycket varm och torr plats. Vid kanten av en ravin som löper i väst-östlig rikting ligger ett litet museum med en utomhus-föreläsningssal. På botten av ravinen står vad som ser ut som höga och grova pelare.

Ravinens namn är Oldupai Gorge, av de vita oftast benämnd Olduvai Gorge (oldupai är masajernas namn på en växt, gorge är engelska för ravin). Den utgör en förhållandevis liten spricka i marken, ett litet riftutsprång från den egentliga riften som löper i nord-sydlig riktning några mil bort på andra sidan högländerna.

Under några årtionden från 1950-talet grävdes platsen ut av ett strävsamt par som bägge dedikerat sina liv till arkeologin. De vita Kenyanerna Mary och Louise Leakey's fynd vid ravinen i norra Tanzania förändrade vetenskapernas syn på människans tidiga historia.

Louise Leakey blev den mest kände av dem, inte så mycket för de rent vetenskapliga bedrifterna utan snarare för hans framsynthet och förmåga att ragga forskningspengar.

Det var på Louise Leakey's initiativ som en ung Jane Godall sändes ut för att studera schimpanser, Diane Fossey för att studera gorillor, medan Birute Galdikas Brindamour tog sin an orangutangerna.

Deras arbeten under andra halvan av 1900-talet revolutionerade observationsforskningen och dess resultat. Kvinnor har helt enkelt bättre öga för detaljer, vilket inte var erkänt för 50 år sedan, och rakt inte inom akademiska kretsar. Men Louise Leakey var säker på sin sak. Han dog 1972.

Mary å sin sida stannade i det varma Oldupai och frilade lager efter lager av vår historia. Hennes fynd och tolkningar gjorde henne till en gigant inom forskningen om människans ursprung. På hennes meritlista över fynd står Proconsul Africanus 1948, Australopithecus boisei 1959, Homo habilis 1960.

1974 och lite längre söderut, i Laetoli, fann hon perfekt bevarade 3,6 miljoner år gamla fotavtryck av helt tvåbenta varelser. Tre individer hade en gång vandrat över vulkanaska som ännu inte stelnat. Avtryckskopior av dessa finns i muséet i Oldupai. Mary dog 1996.

Släkten Leakey har blivit en legend i Östafrika och framförallt Kenya. Mary's och Louise' son Richard bestämde sig som ung för att aldrig bli arkeolog. 30 år senare var han en tongivande arkeolog/paleontolog. Hans fynd tillsammans med hustrun Meave i Koobi Fora i Lake Turkana-bassängen har kastat ytterligare ljus över historien. Bland annat har de bevisat att tvåbent gång bland hominider är en minst 4,2 miljoner år gammal företeelse.

Richard Leakey har vid sidan av sitt forskningsarbete hunnit med att vara politiskt aktiv, museiechef för Nairobi Muséum samt chef för Kenya Wildlife Service. På den senare posten utkämpade han ett veritabelt krig mot tungt beväpnade somaliska ligor som så när kunde ha utrotat elefanterna i Tsavo på 1980-talet.

Hans outtröttliga och inte alltid polerade kamp för djurens överlevnad skaffade honom många fiender med stor makt. Efter en mystisk flygplanskrasch, där sabotage varken kunde uteslutas eller bevisas, förlorade han bägge benen. Från sin rullstol framför TV-kamerorna vände han sig på swahili direkt till folket med ett tal som djupt berörde även de svarta kenyanerna. Han tänkte inte ge upp kampen för Kenyas vilda djur.

Han fungerar sedan tio år som rådgivare åt regeringen inom sina områden, främst Kenyas naturvård.

Richard E. Leakey har utgivit en rad intressanta böcker, se här