Geologi

AFRICA's GREAT RIFT VALLEY

För omkring 25 miljoner år sedan startade en oförutsägbar geologisk händelse som radikalt förändrade de lokala spelreglerna för biologisk evolution på delar av den Afrikanska kontinenten. Mellan Etiopien och Moçambique, en sträcka på 550 mil, gav tektonisk drift upphov till jordens största synliga riftdal (det finns större under världshaven).

Även denna riftbildning skedde enligt den karaktäristiska Y-bildningen. Röda Havet och Aden-bukten utgör Y'ets övre del, de enligt geologerna "verkliga" rift-armarna. Den sydgående och "falska" armen skär genom Etiopien för att vid gränsen till Kenya och Lake Turkana dela sig i två grenar vilka omsluter Lake Victoria. Dessa två armar förenas igen i södra Tanzania, strax norr om Lake Malawi, för att efter passagen genom Moçambique fortsätta längs Indiska Oceanens botten.


           Från Nigel Pavitt: Africa´s Great Rift Valley

Konsekvenserna av denna process blev monumentala. Ett sammanhängande bälte av regnskog från Indiska Oceanen i öster till Atlanten i väster genomborrades i nord-sydlig riktning av en bred och djup spricka. Bergskedjor och vulkaner skjöt upp kilometerhöga när ofattbara geologiska krafter under miljoner år formade ett helt annorlunda landskap över en yta som Europas.

Vulkaner som Kilimanjaro, Meru, Ngorongoro, Empakaai och Olmoti byggdes av lava för att därefter hosta upp tillräckligt med lava för att täcka Serengetis savanner med ett näringsrikt vulkanstoft som gav upphov till enorma grässavanner. Än idag bidrar Ol Doinyo Lengai regelbundet med luftburet lavadamm in över Ndutus plains i södra Serengeti vilket där ger upphov till den spektakulära masskalvningen bland över en miljon gnuer.

Sent 2008 fick Lengai ett utbrott som varade i månader och föranledde evakuering av massajer och djur från området. Bilden är från ett lugnare skede.


www.volcanodiscovery.com

Kilimanjaro, med sin topp 5 kilometer över omgivningarna, byggdes av lava. Ngorongoro Crater är en kollapsad vulkan som en gång reste sig högre än Kilimanjaro. På den 250 km2 stora och 600 meter djupa kraterbottnen återfinns idag jordens högsta koncentration av vilda däggdjur.

Nya landskap uppstod på 1/3 av afrikas landmassa. Nigel Pavitt, en pensionerad officer, företagsledare och fotograf, skriver i sin enastående bok Africa's Great Rift Valley:

"Utan lava skulle inte Etiopiens eller Kenyas högländer finnas. Utan sammansatta vulkaniska koner
uppbyggda huvudsakligen av lava skulle där inte finnas några Mount Kilimanjaro eller Mount Kenya, de två
högsta bergen i Afrika. Utan faltning inga Rwenzori Mountains, de sägenomspunna Månens Berg.
Genom slumpen kombinerade dessa förändringar av landform, klimat, och vegetation till att stimulera den
mänskliga evolutionen."

(Vår översättning)

Med oceanvindarna fördes askan västerut. När vulkanaktiviteten efterhand ebbade ut hade på Serengetiplatån på grund av regn och vind uppstått en hård yta av oxiderade lavaplattor. Dessa visade sig över stora områden vara ogenomträngliga för trädrötter. Av vindar ditfört organiskt material gav efterhand istället fäste för gräsarter.
Östafrikas savanner hade skapats, en av jordens största koncentrationer av biomassa.

Tillsammans med andra nya biotoper som sodasjöar och halvöknar fick evolutionen fritt spelrum att fylla alla dessa nischer med nya arter. Elefanter, antiloper, lejon, geparder, giraffer, gorillor, schimpanser. Nya arter aldrig tidigare på jorden skådade. En av dem reste sig efterhand på två ben, mer om det under Evolution.

 

TEKTONISK DRIFT

Tektonisk drift, dvs kontinentalplattornas förflyttning över jorden, lanserades som idé 1910 av den amerikanske geologen F.B. Taylor. Han baserade sina rön på iakttagelsen att dagens kontinenter utan större fantasi kan fogas samman till en enda landmassa. En titt på världskartan bekräftar att pusselbitarna passar oförskämt bra ihop.

En tysk vetenskapsman, Alfred Wegener, utvecklade teorin på 1940-talet genom att hävda att en superkontinent en gång uppstod och därefter splittrades upp, pga jordens rotation. Idag är vi ganska säkra på att för 200 miljoner år sedan existerade en superkontinent som fått namnet Pangea. Dess norra del benämns Laurasia, dess södra del Gondwana.

Dagens Afrika utgjorde Gondwanas centrala del. För 200 miljoner år sedan splittrades kontinentalplattan. Sydamerika drev i nordvästlig riktning, Australien, Indien och sedermera Madagaskar åt nordost. Indien kolliderade med Asiens södra del, som trycktes ihop varvid Himalaya bildades (och fortsätter växa på höjden än idag).

Sydamerikas avsplittring från Gondwana (eller dagens Afrika om man så vill) skedde genom en klassik riftbildning. En rift är en dalgång, på land eller havsbotten, som bildas när tektoniska plattor säras. Den karaktäriseras av en Y-formad sprickbildning. I detta fall är den övre vänstra delen av Y-et dagens mellersta Atlanten (mellan Västafrika och Brasilien), den högra övre delen av Y-et skär in i Västafrika och bildar bland annat Kongobassängen, men är i övrigt inte synlig eftersom den skär åt nordost under jordytan. Nedre delen av Y-et utgörs av Sydatlanten.

Det visar hur kontinentaldriften sker oavbrutet, och inte minst vilka fantastiska konsekvenser den medför.