Södra Tanzania 2013

25/10/2013 17:37

Oktober - december.

Från Japan köpte vi en bil. En Toyota RAV4 1997 som skeppades till Dar es Salaam. Eftersom vi behövde ett Tanzaniskt skattekonto och därför personligen måste infinna oss innan importproceduren i Dar åkte vi ner några dagar innan bilen skulle vara framme. Reynold Kweka på importagent firman Euromax hade förberett alla dokument till olika myndigheter men tyvärr var fartyget 3 dagar försenat. Till råga på allt hade Tanzania veckan efter flera helgdagar så det blev en längre väntan i Dar än vi tänkt oss. Men, här nere bör en definitivt vara flexibel och ta allt "med knusende ro" som dansken säger. Vi hittade ett bra boende i Mikocheni vid Msasani Beach nordväst om stadskärnan där vi tillbringade nästan två veckor innan bilen äntligen kommit igenom importproceduren och vi fick nyckeln i handen. Vi kostade även på oss en tredagars safari till Mikumi nationalpark som blev ett spännande avbrott i väntandet.

Lördag 19 oktober hämtades bilen inne i staden och dagen efter körde vi norrut mot Travellers Lodge i Bagamoyo och en härlig strand vid Indiska Oceanen. Madrasser hade vi inte hunnit köpa men det gick förvånansvärt bra att sova direkt på tältbotten i sovsäck. Stranden låg endast ett stenkast bort. Väldigt långgrund blev vattnet alldeles för varmt vid högvatten. Snabbt lärde vi oss att bästa tiden att bada var kl 7 på morgonen och 16 på eftermiddagen.

På vägen ut från Bagamoyo köpte vi madrasser och allt annat vi behövde för att äta, diska och övrigt praktiskt varefter vi anträdde färden söderut. Eftersom vi redan besökt Mikumi körde vi Tanzam Highway i sydvästlig riktning mot Udzungwa nationalpark som ligger 70 km söder om riksvägen.

Men först måste vi proviantera i Morogoro, en av Tanzanias större städer. Vi valde att övernatta på Mama Pierinas Restaurant & Annex i centrala delarna av staden. Detta guest house drivs idag av Mama Pierinas dotter Dimitra som är en pratglad kvinna med många värdefulla tips om var en kan köpa det ena och det andra. Maten som serverades var god och billig, stället som helhet något slitet men helt OK.

Vi körde söderut mot Kilombero Valley. Här ökar befolkningen exponentiellt vilket fått svåra konsekvenser för denna sydliga regnskog som huggs ner i allt snabbare takt. Även skogen inne i parken utsätts för logging och krymper därför stadigt. Allvarligaste problemet för befolkningen blir vattenbrist eftersom skogen ger nederbörd. Större delen av Afrika lider av samma problematik och den enda lösningen, enligt vår uppfattning, är att befolkningstillväxten avtar. Familjeplanering är också något som börjar uppmärksammas i media vilket skulle påskyndas om kvinnor fick mer att säga till om.

Tjuvjakten i Udzungwa, inte minst på det elefantbestånd som ännu återstår, har också ökat. Oerhört synd, för Udzungwas skogar är helt unika i Östafrika. Därför benämns de ofta "Afrikas Galapagos". Endemiska arter ("finns endast här") upptäcks fortfarande men som på så många andra ställen över världen försvinner arter som vi inte ens visste fanns.

Tältet slogs upp på Hondo-hondos camping några kilometer från parkens entré och vid foten av bergskedjan. Här fanns allt vi behövde och en kort promenad bort låg restauranten där fågelsång och apors dialog klingade mäktigt mot berget vid solnedgången. Inte minst näshornsfåglarna (på swahili "hondo hondo") hördes men var svåra att fotografera.

Andra dagen gjorde vi en tur till fots inne i parken tillsammans med en guide. Fler och större bilder finns här.

Nästa mål var Iringa. Den visserligen asfalterade Tanzam Highway ringlar sig fram på serpentinvägar längs Udzungwas bergsmassiv och är fylld med långtradare som i snigelfart stånkar sig upp och bromsar sig ner för massiven. Omkörningar är en lek med döden men som överallt här nere är förarna oftast alerta och signalerar med blinkers om en omkörning är tänkbar eller inte.

I Iringa var planen att stanna ett tag eftersom Per hade ett privat volontär uppdrag på det regionala regeringskansliet gällande utveckling av IT på landsbygden. Tältet slogs upp på Rivervalley Campsites en dryg mil nordost om Iringa där vi tillbringade en vecka på en blåsig tältplats där kvällarna kunde vara rejält kalla. Därefter styrde vi mot Mbeya och en övernattning på Utengule Coffee Lodge innan vi satte kurs rakt söderut mot Lake Nyasa (Lake Malawi) och Matema Beach.

Färden gick via Tukuyu där vi skulle inhandla torrvaror för den vecka vi planerat att stanna i Matema. Men vi hade inte bråttom utan beslöt att övernatta på Bongo Camping någon mil norr om Tukuyu. I en mycket avslappnad atmosfär och som enda campinggäster gjorde vi andra dagen en utflykt tillsammans med två guider från campingen. Med bilen transporterade vi oss en bit för att sedan promenera ner till Kaparogwe Falls. Här gick vi in i en enorm ficka i berget och kunde studera fallet bakifrån. Mycket häftigt.

Nästkommande dag shoppade vi och nådde Matema Beach på eftermiddagen. Väl framme ångrade vi verkligen inte att vi valt denna destination.

Vid den norra stranden av denna 58 mil långa jättesjö, Afrikas tredje största och näst djupaste (700 meter) upplevde vi en känsla av någonting i närheten av paradiset. Den innehåller 1 000 arter av ciklider, de flesta endemiska. Vattentemperaturen varierar runt 26°C och vattnet är kristallklart. Dagarna kunde vara varma men skugga finns ju alltid. Att bada mot bakgrunden av Livingstone bergen i öster var en lika stor upplevelse varje gång under de 10 dagar vi stannade här. Fler bilder här.

Redan första dagen träffade vi Moyo som senare guidade oss upp i bergen och tog oss på en tur i en kanot huggen ur ett mangoträd. Han bjöd oss hem till sin familj, hustrun Mary och dottern Candy, på middag och vi blev Family Friends, en sed vi tidigare inte träffat på.

Allting har ett slut och till sist tackade vi för oss och körde tillbaka till Utengule för en övernattning och ytterligare några smaskiga Latte. Nästa mål var Ruaha nationalpark men först några dagar i Iringa för att förhoppningsvis föra IT projektet framåt. Vilket visade sig vara svårare än förmodat på grund av de hierarkier som även här gör sig gällande. Efter ett och halvt års arbete var det enda resultatet ett 20-sidigt dokument om förutsättningar och tillvägagångssätt som ingen av de högsta ansvariga ens hade bemödat sig om att läsa. Per beslöt sig för att hoppa av och istället styrde vi på ytterst dåliga vägar mot Ruaha. Vi valde att övernatta på en lodge några mil före Ruaha för att lösa entrébiljett vid rätt tidpunkt dagen efter.

Väl inne i parken passerar en bron över Great Ruaha River, ett lämpligt ställe att börja besöket. Inte mycket vatten i flodfårorna, mest sten.

Men flodhästar, krokodiler, massor av fågel, och ödlor. Här en agama lizzard.

Första natten stannade vi vid högkvarteret där övernattning sker i runda plåtcontainrar inredda med dubbelsängar. Enkelt men bekvämt och fullt tillräckligt. Det är ju ändå ute en ska vara större delen av tiden.

Morgonen efter var vi klara för avfärd 5.45 men först 6.00 är det tillåtet att åka ut i parken så vi njöt en stund av en underbar soluppgång och fågelsång.

Vi hade ganska snart turen att få se en bat eared fox med sina små vilka som vanligt lekte som galningar under mammas övervakande blick.

Om flodhästar sägs ofta på TV att deras hud inte klarar att vara i solsken. En sanning med modifikation för vi har i alla fall sett åtskilliga flodhästar beta i timtal under den gassande solen. Här en representant för dessa:

Efter två nätter på en av de trevliga och billiga nybyggda bungalows som TANAPA byggt inne i parken blev finalen sista eftermiddagen något extra: älskande lejon (kan en säga så?). Bilder finns här.

En fantastisk resa närmade sig sitt slut. Bilen lämnades i gott förvar hos en lokal verkstad och nu kvarstod endast den långa bussresan till Dar es Salaam och flyget hem.